Ibland blir planerade ridpass inte som man tänkt sig. Då får man tänka om. Idag var ridhuset upptaget, men min tjänst bokad. Så jag tog markarbetet utomhus på en ridtur i ruskväder.
Men en uteritt kan vara ett ypperligt tillfälle att kolla av grunderna. Hitta en rak grusväg, blunda (om du vågar och det är lämpligt) och skritta rakt fram. Hur känns hästens rörelser?
Öppna ögonen och kom fram i trav. Hur känns hästen? Sitt på vardera sittben. Känns det likadant? Hur känns galoppen på rakt spår? Är hästen i balans?
Att rida ut är också ett bra tillfälle att träna på framåtbjudning och balans. En unghäst får en chans att gå rakt framåt, hitta sin egna balans och därefter bygga mer styrka för att bära sig själv och ryttare. Rider jag en unghäst (eller outbildad häst) ute koncentrerar jag mig först och främst på takt och framåtbjudning. För mig är det viktigt att inte hjälpa till för mycket utan att låta hästen hitta balansen på egen hand. Det jag kan hjälpa till med är framåtdrivning eller förhållningar för att hitta just den takt där hästen har styrka, klarar av, att finna sin egen balans. Takten finner du kanske inte alltid i det tempo hästen föredrar.
Rider jag en mer utbildad häst kan jag få tillfälle att kolla av att hästen bär sig själv och att det inte är jag som bär den, på samma sätt som ovan. Med koncentrationen på framåtbjudning och takt. Utan framåtbjudning, ingen takt. Ingen takt, ingen balans. Ingen balans, ingen styrka. Så, en sak i taget.
När hästen hittar sin balans och kontakten mellan hand och huvudlag känns lätt, då kan jag be hästen om det den har styrka att utföra.
Kategorier: Hästpedagogik

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tjugo − 19 =